Actionfigurer

Actionfigurer är populära som leksaker, och har på senare tid även blivit samlarobjekt bland vuxna. Actionfigurer är vanligen gjorda av plats, men kan helt eller delvis bestå av andra material. Den gamla tidens tennsoldater skulle till exempel kunna räknas som actionfigurer.

Idag är det vanligt att actionfigurer är en del av en större franchise, till exempel actionfigurer som föreställer karaktärer från serietidningar, teveserier, filmer och datorspel. He-Man, Skeletor, Mantenna, Leech, Stinkor, Iron Man, Black Widow, Superman, Spiderman, The Incredible Hulk, Elektra, Wolverine, Cat Woman och Gandalf är alla exempel på karaktärer som legat till grund för actionfigurer.

Actionfigurer har ofta olika specialegenskaper som ska göra dem roligare att leka med. Även på de äldsta och mest primitiva av actionfigurer brukar man alltid kunna röra armar, ben och huvud på en mänsklig eller människoliknande actionfigur, så att man kan ställa figuren i olika poser för att simulera olika scenarion i leken. Att kunna byta kläder på figuren eller förse den med olika tillbehör (ofta vapen) är också vanligt.

När actionfigurerna i produktlinjen Masters of the Universe släpptes fick deras olika specialfunktioner stor uppmärksamhet bland leksaksintresserade. Både He-Man och Skeletor hade rörliga bröstplattor som gjorde det möjligt att simulera olika skador, Leech hade försetts med sugkoppar, Mantennas ögon kunde pressas ut med hjälp av en spak som satt i ryggen och Stinkor luktade illa.

En annan uppmärksammad produktlinje är leksaksföretaget Kenners Super Powers Collection, där en majoritet av figurerna delade ut ett slag om man klämde ihop deras ben. Produktlinjen Teenage Mutant Ninja Turtles Wacky Action var ännu mer avancerade och kunde skruvas upp för att sedan utföra olika rörelser, till exempel simma.

I kategorin actionfigurer som drivs med batteri hittar vi bland annat Dino-Riders från Tyco, som släpptes i slutet av 1980-talet. Alla de större figurerna i den här produktlinjen kunde gå, samtidigt som dinosauriens huvud svängde fram och tillbaka.

Actionfigurer som kan skifta från en form till en annan har också varit populära ända sedan 1980-talet, såsom Micro Change, Diaclone, Transformers och Teenage Mutan Ninja Turtles Mutatin Series.

Actionfigurer på 1960-talet och 1970-talet

actionfigurerDet var först på 1960-talet som man började använda termen actionfigur (action figure på engelska), även om den här typen av leksaker har existerat betydligt längre än så. Det var det stora leksaksföretaget Hasbro som började använda termen actionfigur i marknadsföringen av deras militära leksaksfigur G.I. Joe, en leksak som började säljas år 1964. Året därpå släppte leksaksföretaget Rosko Industries en liknande figur, men marknadsförde den som en ”boy’s toy” istället för att använda begreppet actionfigur.

År 1971 fick leksaksföretaget Mego licenser för att börja tillverka och marknadsföra actionfigurer baserade på karaktärer som tillhörde Marvel och DC Comics. Försäljningen gick enormt bra, men Mego råkade ut för ett rejält bakslag år 1976 då de förlorade licensen för Star Wars-actionfigurer och den gick till konkurrenten Kenner istället. Kenners små Star Wars-actionfigurer i storleken 3 3/4 inches fick ett så stort genomslag på leksaksmarknaden att den storleken började användas även andra leksaksföretag.

Actionfigurer på 1980-talet och 1990-talet

På 1980-talet fortsatte framgångarna med actionfigurer baserade på serietidningar och teveserier. Några exempel på produktserier som sålde mycket bra var Masters of the Universe (He-Man), Thundercats och Super Powers Collection (DC Comics).

I början av 1980-talet var intresset för robot-anime på stark uppgång, vilket fick det japanska leksaksföretaget Takara att omvandla sin produktlinje Microman till Micro Robots. Microman-cyborgerna fick alltså ge plats åt robotar, vilket visade sig vara ett genidrag. Snart släpptes även Micro Change, en serie leksaker som kunde förvandlas till robotar, och Diaclone, en serie leksaksbilar som kunde förvandlas till robotar. Det amerikanske leksaksföretaget Hasbro blev intresserade, och skaffade sig licens för både Micro Change och Diaclone. Resultatet blev att produktlinjen Transformers släpptes av Hasbro på den amerikanska leksaksmarknaden.

Framåt slutet av 1980-talet hade det blivit tydligt att actionfigurer inte bara var leksaker för barn utan att det också fanns en del vuxna som samlade på figurerna. Samlarna var inte så intresserade av att faktiskt leka med actionfigurerna, utan vilje hellre ha dem stående som prydnadsföremål i oöppnade kartonger.

År 1997 hade tidskriften ToyFare premiär, en tidning helt dedikerad åt actionfigurer och liknande samlarobjekt. I takt med att internetuppkopplingar började bli allt vanligare i hemmen fick vi också se många stora och små sajter för leksaksentusiaster att dyka upp online, bland annat Toy News International.

1990-talet var också det årtionde då självlysande actionfigurer slog igenom ordentligt, såsom Toxic Crusaders och Swamp Thing.

Actionfigurer på 2000-talet och framåt

Att (som vuxen) samla på actionfigurer blev ännu vanligare på 2000-talet, och leksaksfabrikanter började i allt högre uträckning lansera separata produktlinjer av actionfigurer som inte var tänkta som leksaker utan vände sig direkt till den vuxna samlarmarknaden. Det började också dyka upp nya leksaksföretag som hade vuxna köpare som sin primära målgrupp, bland annat Palisades, NECA och McFarlane Toys.

När vuxna började samla på actionfigurer började större vikt fästas vid hur figuren förpackades, i alla fall för de actionfigurer som primärt marknadsfördes till samlare. Förpackningen gick från att vara något som primärt skulle skydda och marknadsföra actionfiguren tills ett barn slet upp asken för att börja leka med sina nya leksak, till att vara något som skulle vara snyggt och hållbart nog att kunna ställas upp i en samlares utställning av ouppackade actionfigurer.

Rekommenderat

Comments are closed.